I lördags hände det. Vi bestämde oss. Vi körde på helt enkelt.

Jag har sett framför mig hur det skulle gå till, inte själva akten då utan sekunden vi bestämde oss för att försöka bli med barn. P sa de finaste orden och jag började gråta. 'I love you too much not to' sådär på en vacker lördsgsmorgon efter ett glas vin för mycket kvällen innan. Kanske var det det som behövdes för att vi skulle släppa lite på all oro. Som sagt hade jag sett framför mig hur vi satt i vårt nyinköpta hus gifta och klara på kvällen och tittat varandra i ögonen och sagt något i stil med 'should we have a baby now'? Kanske skall nämna att anledningen till alla engelska utryck är inte att jag tycket det låter roligare att vara med i en engelsk romantisk film utan att min partner är engelsman och vi bor i england. Kan vara bra att komunicera på ett språk som båda kan när man planerar familj.

Nu är jag ju inte gravid än (vad jag vet) men jag tänkte väl att jag bloggar från dag ett så jag kan se tillbaka och komma ihåg tiden före, under och efter förhoppningsvis. Jag hoppas innerligt att detta inte blir en sorglig blogg om hur svårt vi har det men jag är fullt medveten om att vi kanske kommer att behöva kämpa för vår dröm.

xx